Har ni provat på curling? Det har jag gjort, massor, och jag börjar tycka att det är lite tjatigt. Jag curlar barnen och jag curlar maken. Det är inget jag är speciellt stolt över. Kan ni tänka er när jag åker på mässor! Man borde ju bara kunna packa sin väska, (observera "sin väska", inte en hel familjs väskor, bara det är en märklig känsla.) pussa maken och sina Bebisar hejdå.(min äldsta är som sagt 13 år, men de kommer alltid vara mina bebisar)
Men nej då. Katarina skriver lååånga listor till maken om vilka tider som måste hållas och vilka aktiviteter barnen har, dag och klockslag. In i minsta detalj. Lite patetiskt va?
Jag läste en bok för ett tag sen om en kvinna som med omedelbar verkan sa upp sig som familjens samordnare, ett jobb hon inte ens sökt eller ens hade någon talang för. Klockrent!
Problemet är ju att man helst ska ha nerver av stål, för risken är ju att man kommer sitta och beskåda hur huset bokstavligen faller samman om man rätt och slätt sa upp sig.
Nej, så illa kanske det inte är, min man är rätt duktig på att städa, fixa disken och ha järnkoll på vad som behöver fixas med bilen. Ett stort PLUS är väl också (om ni läser "Spets och Snor" bloggen) att min make klarar det stora smågodis testet med glans. Vet era makar vilket smågodis han ska stoppa i era påsar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar