Skojar bara, när jag tänker tillbaka så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. När jag säger skratta så menar jag inte ett glädjeskratt utan ett mer panikartat, kanske lite hysteriskt skratt.
Vi har ju totalrenoverat huset under de närmaste sex åren. Jobbat periodvis, ibland när barnen somnat och där i mellan levt med spån och gipsskivor och inte orkat bry oss om eländet. Varför i hela friden utsätter man sig själv för detta elände? Tro mig, att flytta till ett hus som är i renoveringsskick kommer aldrig att hända igen. En period hade vi inget golv i mitten av huset. Kök och toalett i ena änden och sovrum i andra änden. I sovrummet hade vi hela familjen, minstingen var nog ca 1 år. -Akta nu barn! Försök att gå försiktigt på plankan där. Jag med ett barn på höften och ett barn i handen, balanserandes på en planka som ledde oss till "andra sidan".
Men anledningen vet vi ju, vi vill ju få det fint i slutändan.
Nu är vi där igen! Denna gången ska vi bygga badrum. I ett rum som från början var hall, ett tag var det ett tillfälligt sovrum till barnen (Det var då vi inte hade något tak på huset.)
Nu är vi där igen alltså, alla beslut som ska fattas. Villket kakel? Klinker? Badkar? Hur ska duschen se ut? Jag vill ju ha ett gammeldags romantiskt badrum, men samtidigt måste det ju vara praktiskt.
Har ni några roliga tips?
Blir ni sugna på att renovera?
Må så gott!
1 kommentar:
Hahaha, jag tycker mest synd om dej Katarina, som balanserade och hade dina barns liv på ditt samvete :-)
Just nu är jag INTE avundsjuk nej, och ändå så längtar jag tills vi ska börja riva i köket. Det är liksom enda chansen att komma diiit...
Skicka en kommentar